Hämmad
Internet är bra, oftast. Tillgängligheten till kunskapen är nära och man kan hitta otroligt mycket matnyttig information. Då menar jag inte bara recept. Man kan söka kunskap och få insikt i ämnen som man är intresserad av. Speciellt bra om man behöver veta mer om ett ämne som man måste fatta beslut i.
Efter att ha levt 13 år med en kronisk reumatisk sjukdom och tagit mediciner och sprutor regelbundet blir man till slut ganska frågande vad det är man egentligen stoppar i sig. Man börjar söka fakta och läser gärna om andra personers erfarenheter och hur deras liv blivit. Men ibland är det faktiskt bättre att inte veta. Valet mellan pest och kolera är nästan omöjligt att hantera.
Idag finns det många olika mediciner som hindrar sjukdomens framfart i kroppen. Mediciner som hämmar och minskar inflammation och gör så att lederna blir bättre.
Resultat: minskad smärta och bättre rörlighet.
Det är fantastiskt för oss alla som är drabbade, för vi är många. Både unga och gamla. Med dessa mediciner kan flera av oss leva ett vanligt liv. Det går i många fall inte ens se vem som är sjuk. Smärta syns ju inte. Så är det för mig. Det finns många i min omgivning som inte vet om min reumatism, förrän nu.
Jag har kommit till det stadiet att beslut som fattas rörande min sjukdom, måste tas utifrån de förutsättningar som gäller idag. Trots all information jag läser på nätet om mediciners eventuella negativa effekter väljer jag att följa min doktors rekommendationer. Jag har påbörjat behandlingen med ytterligare en av dessa reumatikermediciner. Den gamla verkar inte fungera längre, kroppen har vant sig.
Jag är nästan beredd att göra allt för att må bra nu, imorgon, om en vecka och år framöver. Jag vill helst inte tänka 25 år framåt och vilka biverkningar som sprutor och mediciner eventuellt orsakar. Om jag väljer bort behandling nu blir kanske skadan större i alla fall.
Nej, jag vill jobba, träna, resa och vara så aktiv som jag kan, NU. Vad som händer sen kan ingen veta, varken frisk eller "sjuk".
Jag önskar ibland att jag vore lite mer impulsiv. Att väga fördelar emot nackdelar och vela fram och tillbaka kan bli hämmande. Det är viktigt med bra balans mellan ifrågasätta/överinformera sig till att vara impulsiv. Att gå på en spänd lina utan svindel är svårt, men det går. Eftersom träning ger färdighet är det bara att släppa taget.
Bra början är det att jag ”officiellt” berättat om min reumatism. Den inkräktaren har jag lyckats hålla hemlig lääänge. Eftersom man inte vill bli placerad i ett fack som "sjuk" har det känns bättre att inte säga något. Hämmande så klart.
Nu är det Fortsatt träningsläger som gäller. Undrar bara var? Ett soligt Italien eller en myllrande storstad? Jag får söka efter information på internet. Med sökord som ”släppa kontrollen” och ”släppa hämningarna” kan jag nog komma långt. //Filosoftanten
