Stick

Nu under sommaren är det ju väldigt vanligt med olika typer av stick. Alla små flygande och även vissa markkrypande djur som har för vana att bitas kan vara jobbiga. Ibland kan det faktiskt göra riktigt ont. Till och med ett litet oansenligt myggbett som hamnat på rätt ställe, eller snarare fel ställe, kan vara fruktansvärt irriterande och smärtsamt.  Man kan verkligen önska att alla jobbiga småskryp skulle sticka iväg någon annanstans. Helst till en annan planet eller något.

Efter förra veckans besök hos klinisk bettfysiolog på tandhögskolan har ordet stick en helt annan innebörd. Många kortisonsprutor har jag fått under de senaste 10 åren. De flesta gånger har själva sticket varit ganska smärtlöst. Efteråt har det så klart spänt och ömmat rejält i den injicerade leden, men det har ändå varit absolut uthärdligt. Senaste sticket i käken var också smärtlöst. Nästan löjligt för jag trodde att det skulle kännas mer i denna lilla leden precis vid örat.  Till och med ett möte med en pissmyra känns mer. Efter några timmar däremot... Jag kunde knappt gapa, äta eller skratta… Ja det var jobbigt. Tack och lov kunde jag prata. Vilket säkert några hade tyckt va skönt, om jag inte kunnat.

Sticka iväg någonstans vore skönt just nu. Är så trött och min allra högsta önskan är att få ligga ner och inte göra någonting. Men tyvärr är det ju inte så enkelt. Det är en massa saker som måste hinnas med. Eller måste och måste. Tror faktiskt att man sätter kraven lite för högt. Måste nog prioritera om lite. En dag i hängmattan (fast jag har ju ingen) med en bra bok (har jag) och ligga och lyssna på fåglar som kvittrar och andra surrande flygfä låter inte alls dumt. Vill bara inte få en geting i halsen när jag sipprar på min goda dricka, så de kan hålla sig undan.
Istället för boken skulle jag faktiskt kunna ta med mitt lilla stickprojekt ut i hängmattan (som jag fortfarande inte har). Gäller bara att vara medveten om att precis som en geting, kan även en garnsticka orsaka problem. Men händer det kan jag i alla fall ropa på hjälp utan problem.

För säkerhets skull håller jag mig nog till dricka och bok inne i uterummet. Till hösten när alla små stickande och bitande djur gått i ide för att vila upp sig till nästa vår, kan jag krypa upp i soffhörnet och byta boken mot mitt lilla stickprojekt. Jag vet att stickning är tantvarning, men den bjuder jag på. Bara jag får fortsätta att sippra på min kaffe latte. //Filosoftanten

Ps. Nästa sommar ska jag nog investera i en hängmatta. Ds

 


Lån

Alla har vi väl lånat böcker på biblioteket eller av bästa kompisen och glömt lämna tillbaka. Jag vet att jag har ett par böcker hemma som inte är mina, dock inga statligt lånade (tror jag inte i alla fall). På något sätt är det oftast inte så pinsamt om man skulle råka glömma lämna tillbaka till kompisen. Har man däremot lånat pengar av någon är det jätte viktigt att så snart som möjligt betala tillbaka. Glömmer man, kan det faktiskt bli väldigt pinsamt.

Det finns mycket man kan låna. Att ha 2-4 veckors öppet köp på kläder och möbler är ju också ett sätt om man nu vågar använda och lämna tillbaka. Har faktiskt hört att det är vanligare än man tror. Otroligt egentligen. Skulle inte vilja köpa en ”ny” säng som sedan visar sig varit på öppet köp hemma hos någon annan. Hmm vem vet vad den sängen varit med om…
Många äldre pratar också om att ens barn bara är ett lån. Vilket jag har svårt att förstå men det stämmer nog ganska väl. Barnen kommer så småningom att flytta hemifrån och bilda sina egna familjer. Barnen finns faktiskt bara i ens närhet en kort period i livet. Det gäller så klart att göra den perioden så bra man kan med de förutsättningarna man har.

Vi har "lånat" något helt annat. En 1-årig labrador som ska bo hos oss i två månader. En fantastisk upplevelse för hela familjen.
Bara på 4 veckor har allt blivit så annorlunda hemma. Inte bara fler hår på golvet, repor i parketten, kortare sovmornar (han är extremt morgonpigg så det vill säga inga längre) och tider att passa.
Det har framför allt blivit harmoni i familjen! Ett slags lugn som jag inte tror infunnit sig tidigare. En liten, dock inte så liten, varelse som knyter alla samman och skapar ett gemensamt intresse. Nu pratas det rastning, matning, bajsning, kissning och det planeras och struktureras för att vår lille vän inte ska behöva vara ensam. Under denna månad som gått har allt löst sig förvånansvärt smidigt. Alla vill hjälpa till. Inte så konstigt. Detta lilla projekt är ju betydligt mysigare att utveckla tillsammans än att gemensamt städa huset.

Nu är han tyvärr bara tillfälligt inneboende, vilket känns tungt. Hur jag än vrider och vänder så finns det inget sätt att helt enkelt glömma lämna tillbaks honom. Han kan ju inte som en lånad bok,  bara gömmas i bokhyllan. Halva tiden har gått och om en månad måste han därför tillbaka sitt riktiga hem.
Saknaden efter den här tassande lille varelsen kommer så klart att bli jätte stor för alla i familjen. Men vi har vetat förutsättningarna och vi har lärt oss otroligt mycket. När han är hemma igen kommer han förhoppningsvis att kunna tränas till att bli en ledarhund. Coolt. Coolt att vi har fått vara delaktiga och att vi har kunnat tillföra varandra så mycket.

Vi hoppas så klart att han ska klara alla tester och bli en del av samhället. En ledarhund som hjälper en icke seende människa rätt i vardagen.
Skulle han av någon anledning inte klara proven är han mer än varmt välkommen tillbaka till oss! Vi har blivit fast i honom och i labradoren som ras. Tror faktiskt att familjen kommit till insikt. Om vi någon gång ska köpa en helt egen hund får det bli en "sån".
Den insikten har jag min bästa vän att tacka för. Utan henne hade vi aldrig anmält oss som fodervärdar för eventuella blivande ledarhundar. //Filosoftanten


Flyt...

…har jag inte i mitt bloggande. Det går trögt, riktigt trögt. Hade sagt till mig själv att en till två gånger i månaden skall jag uppdatera min blogg. Hmm, det har inte gått speciellt bra.


Något annat som däremot flytit på är våren. Dessutom i rasande fart. Vi är mitt i juni och snart är det midsommar. Denna härliga sommarhögtid där alla är så glada och lyckliga, så som folk bara är innan det är dags att gå på semester. Jag längtar så klart också till semestern. Samtidigt så vill jag ju inte att sommaren ska ta slut. Väldigt kluvet.


Förra sommaren tillbringade vi på hemmaplan. Och jag tror nog att vi fick en eller kanske 2 dagar på stranden. Det känns trist och jag hoppas innerligt att de veckor vi har framför oss nu blir lite mer strandvänligare.
Inte för att jag älskar att flyta runt i 19 gradigt vatten i en urblekt bikini, med vita (dock förhoppningsvis hyfsat nyrakade) ben och sand överallt (därför att man smörjt sig med solskydd 50). Men för tjejernas skull vore det ju härligt med några soliga stranddagar. Dessutom är det ju den enda chansen man har att få lite mindre vita ben.

Om man nu inte gillar att bada är det trots allt väldigt avkopplande att bara ligga på stranden och läsa en bok, speciellt eftersom barnen klarar sig själva.
Förberedelserna innan man kommer iväg till stranden är ett kapitel för sig. Ibland känns  det som ett super projekt innan allt är packat och klart. Jag syftar framför allt på picknicken som alla i familjen förväntar sig att jag ska fixa. Det går ju ”inte” med vanliga torra ostmackor. Bara turen till mataffären tar därför en halv dag.


Jag tror de flesta av oss någon gång har råkat ut för att när man väl parkerat sig på den enda lilla lediga sandplätt som finns kvar på stranden, då går solen i moln.


Någonstans har jag min drömbild av hur en perfekt dag på stranden ska vara. Lagom mycket sol, lagom mycket vind, lagom mycket folk, lagom mycket skrikande barn och definitivt inga picknickförberedelser. Gärna trevligt sällskap med badkamrater i samma ålder som mina tjejer. Ja de är stora, men ändå.


Nä, denna semester ska jag bara flyta runt. Inga stora förväntningar eller krav.
Är det stranden som gäller blir det inga förberedelser. De flesta stränder har väl trots allt ett Cafe där man kan köpa något ätbart. Om inte annat så finns det väl i alla fall glass och kaffe.


Det enda jag kan tänka mig att förbereda inför nästa eventuella strandbesök är en liten kylbag. Innehållet skall då enbart vara flytande och väldigt kallt, helst med lite bubblor i. //Filosoftanten


RSS 2.0