Vidgade vyer

Har i mina senaste inlägg pratat om diverse resor, både vanliga och ovanliga. Idag skulle jag göra en helt vanlig resa till stan, men otroligt nog lyckades jag hamna på fel buss.

Alla bussar som passerar ”min” hållplats fortsätter direkt mot Malmö utan omvägar. Det var i alla fall vad jag trodde när jag hoppade på utan att läsa numret på bussen. Min magkänsla när jag satt på plats var att det inte kändes helt rätt. Kunde just då inte säga vad som var fel, men det visade sig ganska snart. Bussen svängde av vid, för mig, fel avfart.

Om allt hade varit som vanligt hade jag med stor sannolikhet blivit ganska irriterad och stressat upp mig. Men vis av erfarenhet, satt jag lugnt kvar och åkte med ända till slutstationen. Nästa uppdrag var så klart att hitta rätt buss som kunde ta mig dit jag skulle från början.
Efter att ha letat och väntat, faktiskt i bara 5 minuter, är jag till slut på väg mot den rätta destinationen.


Jag åker igenom delar av Malmö som jag knappt aldrig varit i. Det ser inte alls ut som hemma och skolgårdar, lekplatser och trafik är helt annorlunda mot var man själv är van vid. Mina barn tar sig lätt till och från skolan utan svårigheter med trafik och annat. Att ha det så är för mig självklart och jag tar det för givet och reflekterar inte ens. Inte förrän idag. Vad nyttigt och positivt det är att vigda sina vyer. Någonstans var det meningen att jag skulle hamna på fel buss för att inse detta.


Vidgat mina vyer gjorde jag även på semestern i Österrike. Efter en vecka i alperna upplever jag Skåne som mer platt än någonsin. Känslan att stå på alptoppen och titta ut är så hisnande och det är verkligen med skräckblandad förtjusning som man överhuvudtaget vistas där uppe. Landskapet är otroligt vackert. Det ser hårt och kallt ut men samtidigt så böljande och varmt. Bättre terapi för själen finns inte.


Hade från början egentligen inte tänkt åka skidor utan bara njuta av naturen och vila. Väl på plats och taggad av familjen, miljön och vännerna runt omkring var jag bara tvungen att utmana mig själv. Om det gick bra? Det råder nog ganska delade meningar om det. Själv känner jag mig nöjd men familjens upplevelse av en frustrerad mamma som kastar stavar kan nog tolkas på annat sätt. Ordspråket ”ett gott skratt förlänger livet”, stämmer säkert.


Vägen mot målet behöver inte alltid vara spikrak. Lite omvägar och stopp på platser man aldrig besökt kan skapa ny inspiration. Att våga ändra på beslut och testa sina gränser är lärorikt. Ibland blir det kanske inte som man tänkt men i de flesta fall blir resultatet över förväntan. //Filosoftanten


RSS 2.0