Se mig



Jag trodde inte att jag var en bloggare, fram till nu. Jag gillar så klart att läsa vad andra skriver men är inte så bra på att skriva om mig själv. Kanske för att jag anser mig vara ointressant för människor jag inte känner.
Att blogga handlar ju om att lämna ut information ur sitt liv till andra, kända och okända.


Människor är av naturen nyfikna och vill få möjlighet att ta del av andra människors liv och öde.  Att kunna läsa om kändisars glamorösa liv, får oss att önska och drömma oss bort. Nyfikenheten över att få veta mer, tar över. Bloggen behöver egentligen inte skriva om världen eller stora politiska händelser. Vi vill veta vad vår bloggande granne gör eller väninnan som man inte träffar så ofta. Vi läser och förundras över andra människors prestationer, nyrenoverade hem och snygga kläder.  Funderar vi någonsin på vem person är bakom det som förmedlas?

Behovet av bekräftelse är så stort att vi frivilligt väljer att delge information om vårt liv. Vi skriver både om oss själva och om våra familjemedlemmar. Vi vill visa att vi är någon och vi vill synas. Ibland undrar jag egentligen för vem?

De flesta av oss borde bli bättre på att visa varandra vardaglig uppskattning. Ge beröm och stärk varandra att vi är bra som vi är. Nästa gång du träffar en vän säg ”jag tycker du är en otroligt intressant person” istället för ” snygga stövlar, var har du köpt dem?”. Oavsett vad man gör eller hur man bor så är vi alla lika mycket värda.  Man ska inte behöva bevisa hur duktig man är eller bli bedömd enbart utifrån hur det yttre ser ut.

Det är så klart en risk med att börja bekräfta varandras egenskaper och personligheter.  Det inkräktar på vår integritet och man måste visa vem man egentligen är.  Kanske sanningen inte motsvarar det som förmedlas. //Filosoftanten


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0