Sömnrubbning
Visst är det fantastiskt hur vår kropp fungerar. Dessa ständiga processer som pågår dygnet runt år ut och år in.
När vi sover går kroppen ner på lågvarv. Hjärtat pumpar långsammare, man andas lugnare (såvida man inte har problem med snarkningar), musklerna är avslappnade och samlar energi inför kommande dag. De flesta av kroppens processer går således i slowmotion.
Det finns en process jag är ytterst tacksam för att den inte tappar sin effekt när man sover. Den som gör att man vaknar då man behöver gå på toaletten. Jag kommer ihåg när man var 4-5 år och drömmen att man redan var på toaletten inte riktigt stämde överrens med verkligheten…
Efter ett större vätskeintag på kvällen av framför allt kaffe och vatten (ja, sprit också) är det stor risk att man vaknar mitt i natten av (eller i alla fall blir hyfsat medveten om) att behöva lätta på trycket. Oftast är det väldigt jobbigt att gå upp just då. Sannolikheten att gå in i dörrkarmen eller snubbla över något är mycket stor. På 1-2 sekunder kan man gå från att vara halvt medvetslös till att bli helt klarvaken. Det gör jä---gt ont att sparka lilltån i sängaveln. En riktig nära döden upplevelse. Risken att väcka den lugnt sovande mannen som är omedveten om situationen, är just då väldigt stor.
Efter den nattliga och plötsligt intensiva nära döden upplevelsen och vistelsen i ett överljust badrum med en spegelbild som skulle väcka vem som helst, är det väldigt skönt att få krypa ner i sängen igen. Trots smärta och total vakenhet är jag glad att kroppen sagt ifrån och känslan av att få sova 3 timmar till är underbar.
Förhoppningsvis sover mannen fortfarande lugnt och frågan ”vad jag gör uppe”, uteblir. //Filosoftanten
Kände definitivt igen mig efter ert besök i fredags.Att bara hämta kraft och gå upp och tömma blåsan mitt i natten är ingen hit. Fast min nära döden upplevelse visade sig lite tidigare under kvällen. Ps! Jag räddade i alla fall vinglaset :)
