filosoftanten

Kvinnor och män har nog ofta väldigt olika syn på renovering och framför allt behovet av renovering. All renovering måste noggrant prioriteras och det är ganska vanligt förekommande att inte ha samma prioriteringslista. Alltså måste man kompromissa. Det samma gäller med tiden som ska användas till renovering.

Renoveringsbehov finns alltid när man har ett hus som är byggt före 1980. Jag och min man har till slut kommit överens om att vårt nästa projekt ska bli en ny tvättstuga. Arbetet är påbörjat efter många turer fram och tillbaka.

Valmöjligheter och olika alternativ finns i det oändliga. Fler frågetecken =fler val.  Val innebär att man måste fatta ett beslut. Beslut måste fattas för att processen ska fortsätta framåt. Jobbigt men också väldigt roligt, oftast i alla fall.

Någonstans i huvudet finns en bild av hur jag vill att det ska se ut. Denna bild är dock väldigt svår att förmedla vidare. Vi ska ju ”bara”… När jag menar vi, är det förstås mannen i huset som ”bara ska”... Hur svårt kan det egentligen vara?
Efter en timmes genomgång för vad som måste ändras, justeras, bilas, slipas, putsas, kaklas, spacklas, flyttas och allt annat, inser jag att det inte är så ”bara” längre. Plötsligt stannar processen och min visuella bild av tvättstugan blir väldigt suddig.

Nu gäller det att snabbt och smidigt gå vidare. Den suddiga bilden måste redigeras. Min vision av hur det skulle se ut har förändrats och visst är jag lite besviken. Men jag vet att det färdiga resultatet kommer att bli jätte bra ändå. Det gäller bara att vara flexibel, ha tålamod och som sagt, förmågan att kompromissa.

I min värld har jag redan börjat fundera på nästa renoveringsprojekt och hur detta ska hamna överst på prioriteringslistan. //Filosoftanten

De tio ”budord” som Jantelagen består av, präglas av småstadsmentalitet och avundsjuka. Det är den oskrivna lag som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än någon annan.

Går man in och söker på nätet får man fram 10 stycken punkter 

Du skall inte tro att du är något.

Du skall inte tro att du är lika god som vi.

Du skall inte tro att du är klokare än vi.

Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.

Du skall inte tro att du vet mer än vi.

Du skall inte tro att du är förmer än vi.

Du skall inte tro att du duger till något.

Du skall inte skratta åt oss.

Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.

Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Egentligen borde det ju vara tvärtom. Varför ska inte jag tro på mig själv och lita på min egen förmåga att klara av saker? Varför ska jag inte tro att någon bry sig?

Jag kan ändå förstå författarens grundtankar på ett sätt. Det finns personer i vår omgivning som ser ner och underskattar andra. De som skrattar bakom ryggen istället för att skratta tillsammans och de som hela tiden ska skryta för andra hur duktiga de själva är. De som inte låter andra växa därför att de själva är rädda för konkurrens. Dessa personer är inte alltid så roliga att ha omkring sig.

Jag vill att mina barn ska växa upp och känna en trygghet i sin egen förmåga att hantera olika situationer som de möter. De ska vara starka individer som vågar säga sina åsikter och stå för dem. De ska våga ta för sig och framför allt våga vara sig själva.

Tyvärr är det idag väldigt tufft, både i skolan och på arbetsmarknaden. Man måste synas och vara framåt för att utvecklas och lära. Man måste ibland vara precis så som Jantelagen säger att man inte ska vara.

Det finns dock något man aldrig får glömma och som man måste ha med sig, ödmjukheten och förmågan att lyssna på andra människor. //Filosoftanten

Ps. ”ikke en jante” betyder på danska ”inte ett rött öre”.

Visst är det fantastiskt hur vår kropp fungerar. Dessa ständiga processer som pågår dygnet runt år ut och år in.

När vi sover går kroppen ner på lågvarv. Hjärtat pumpar långsammare, man andas lugnare (såvida man inte har problem med snarkningar), musklerna är avslappnade och samlar energi inför kommande dag. De flesta av kroppens processer går således i slowmotion.

Det finns en process jag är ytterst tacksam för att den inte tappar sin effekt när man sover. Den som gör att man vaknar då man behöver gå på toaletten. Jag kommer ihåg när man var 4-5 år och drömmen att man redan var på toaletten inte riktigt stämde överrens med verkligheten…

Efter ett större vätskeintag på kvällen av framför allt kaffe och vatten (ja, sprit också) är det stor risk att man vaknar mitt i natten av (eller i alla fall blir hyfsat medveten om) att behöva lätta på trycket. Oftast är det väldigt jobbigt att gå upp just då. Sannolikheten att gå in i dörrkarmen eller snubbla över något är mycket stor. På 1-2 sekunder kan man gå från att vara halvt medvetslös till att bli helt klarvaken. Det gör jä---gt ont att sparka lilltån i sängaveln. En riktig nära döden upplevelse. Risken att väcka den lugnt sovande mannen som är omedveten om situationen, är  just då väldigt stor.

Efter den nattliga och plötsligt intensiva nära döden upplevelsen och vistelsen i ett överljust badrum med en spegelbild som skulle väcka vem som helst, är det väldigt skönt att få krypa ner i sängen igen. Trots smärta och total vakenhet är jag glad att kroppen sagt ifrån och känslan av att få sova 3 timmar till är underbar.

Förhoppningsvis sover mannen fortfarande lugnt och frågan ”vad jag gör uppe”, uteblir. //Filosoftanten

Har i somras varit på bröllop. Oj vilken fest. Ett jätte fint och väldigt välplanerat bröllop. Brudparet var som taget ur en saga. Så vackra och framför allt kära. Festen fortsatte långt in på natten, precis som det skall vara.

Hur man väljer att fira sin stora dag är mycket personligt. Jag och min man har fått äran att vara med på ett antal och ingen bröllopsfest har varit den andra lik. Det är verkligen häftigt att det kan vara så olika.

Syftet med festen är ju dock det samma, att på ”riktigt” bli man och fru. Bekräftelsen på giftermålet är ringen som sitter på ringfingret närmast hjärtat. Ringen, en symbol för ett liv tillsammans.

I detta fall var brudens ring en sådan som jag tror de flesta brudar och blivande fruar skulle kunna tänka sig. En riktig dröm i mina ögon. Jag jämför så klart med min egen lilla ring, som inte alls har många eller stora diamanter. Det är att lätt att bli avundsjuk. Samtidigt vet jag att jag aldrig skulle kunna bära upp den typen av ring lika fint som hon gör.

Att köpa sin vigselring i automaten på stormarknaden (har dock inte jag gjort) eller hos en välkänd juvelerare (har jag inte heller gjort) är helt och hållet upp till var och en.  Lyckan och hur mycket man älskar varandra är tack och lov inte symboliskt med antalet diamanter (hoppas jag). Inget är rätt eller fel.

Med stor sannolikhet blir det fel om brudgummen köper ringen och tar med till bröllopet, utan att först kolla vad bruden vill ha. Jag tror inte jag känner någon man som har så mycket att säga till om, när det gäller valet av vigselring, att han skulle våga göra det.

Nej, mannen låter nog oftast bruden bestämma. Han vill så klart inte utsättas för den pinsamma situationen att stå framme vid prästen och riskera att ringen inte passar i storlek, smak eller färg.

Är mannen riktigt smart har han förhoppningsvis gjort en överenskommelse med blivande frun innan hon bestämt sig. Att dela på kostnaden, oavsett priset. //Filosoftanten